En hyllning till människans bästa vän, av Ben Olander. (Youtube)

Just när solen bröt dagen

genom morgondaggens rök,

dansade strålen över hagen

där den din blanka päls strök.

Den ilade mig en tanke

om din tysta existens

och det du burit på din manke

i din tillit utan gräns.

På din svanka rygg så tärd

vilar tusentals år av gäld,

där du burit oss på färd

genom vatten, rök och eld.

Du rycker ännu gräs ur jorden

för att klara nästa dag

då Du skiljts från älsklingshjorden

för vårt välbehag.

Ditt värde mättes i kungars riken

när vi girigt satte makt på spel.

Du blev så utnyttjad och sviken

då du i vår strid fick ta din del.

Men du, fridsammast på jorden,

med din tunga, sorgsna blick

förlåter oss alla morden

och det trohetsbrott vi begick.

Räds inte bullrig Grålle

med sin kraft ur det fossila.

Nu slipper Du streta min pålle

och din rygg får äntligen vila.

Nu vänds nya blad i boken

när din forna roll har flytt

från bärare av oken

och mot vännens blivit bytt.

(Text och musik: Ben Olander, 1999/2009)