Från 1800-talets mitt och framåt drabbades Sverige av flera år av missväxt, med korta mellanrum. Eftersom det i de flesta soldattorpen fanns många munnar att mätta, var det knappt om födan och många var de barn som tvingades hjälpa till med att själva skaffa sig något att äta och på så sätt avlasta familjen. En del unga pojkar, barn till indelta soldater, fick bli sommardrängar i gårdar i närheten av exercisplatser. Detta eftersom bönderna ofta engagerades för körslor och annat, i samband med de s k storlägren och då hade stor användning för ”smådrängar”.
I början av sommaren fick därför pojkarna gå hela den långa vägen från hemsocknen till de gårdar som hyrt in dem över sommaren. Det löstes praktiskt så, att de samlades på en överenskommen plats, för att sedan marschera tillsammans med en soldat, som ju ändå hade att infinna sig till mötet på heden.
Om detta handlar visan Axevalla hed, av Tommy Sjöö. Underlaget är det som hans farfar Johan Oskar Sjöö – under en del av sitt liv indelt soldat vid Skaraborgs Regemente – berättade, strax innan han gick bort i slutet av 1950-talet. Författaren har kostat på sig viss konstnärlig frihet, på bekostnad av det militärhistoriskt relevanta och har bara haft avsikten att skildra de känslor som dessa små barn måste haft i samband med att de tvingades hemifrån, ut i dåtidens omänskligt hårda ”feriearbete”.
Två av de inblandade i detta lilla drama ses på bilderna här nedan.